Norrländska hjärtat.
Jag har alltså testat nu att vara i Stockholm och i Norge. Jag har som flygit omkring lite överallt.
Jag har reflekterat över en sak. Jag är nog Norrlänning ut i fingerspetsarna.
Jag pratade med en kompis och jag blev helt överlycklig när jag hörde Norrländska stämman.
När jag var liten sa jag att jag skulle göra som storebröderna: flytta söderut! Till stockholm och leva livet.
Nu vet jag att de inte är de jag vill. Inte nu iallafall. Jag vill bo i Norrland med mina vänner och Luleå känns som "min" stad och min trygghet. Jag förstår inte varför man måste flytta på sig egentligen. Annars hade jag nog trivst väldigt bra på västkusten i Göteborgstrakterna. De är de, Luleå eller Göteborg.
De jag reflekterar över när jag bor här i Norge är att de är så otroligt många saker som är anorlunda och spännande här. Nog för att jag inte har upptäckt så mycket eftersom min vinter har varit väldigt strulig men ändå. Man inser att nä, hemma är hemma. Jag hade inte heller velat bo i spanien, inte ens om jag fick en miljon. För de är som utlandet och lika så är Norge för mig, gillar att komma hit men jag passar inte in i miljön.
Därför är jag superglad att mina föräldrar bor här så man kan komma och hälsa på! Men mer än så blir tyvärr för mycket för mig har jag märkt.
Jag slappnar av i Norrland där jag hör hemma.
Jag är stolt Norrlänning! Folk mobbar mig när jag pratar Norrländska i Stockholm men jag blir bara stolt och brer på ännu grövre dialekt. Kul att man kan glädja någon med så lite. :)
Men mina tankar kring Piteå.
Jag kan säga så mycket att jag gillar mer Boden och Luleå men jag har verkligen lärt mig att tycka om Piteå, lite annorlunda och inte så mycket vatten omkring sig som jag är van vid men annars går de fint.
Jag är ju inte fast stängd i Piteå utan ifall jag känner för de drar jag till mina vänner i Luleå och myser där, eller så har jag bara en mysig kväll i lägenheten. Man får lära sig att tycka om.
Men vem vet vars livet tar en. Inte visste jag att jag skulle bo i Norge ens i sommras(!?). Nu måste jag lugna mitt hjärta lite efter alla mina äventyr och bara andas in Norrland och tryggheten och kärleken från mina vänner. Känns super bra!
