Friends ♥
Jag har tänkt mycket mer på mitt liv nu när jag är 17 och håller på att otroligt nog bli 18år. Hur jag vill vara och förväntningarna andra har på hur jag ska vara. Ska jag vara ärlig just nu så känner jag mig som en slö tonåring. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig egentligen. Jag är rätt omogen och jag inser mina fel och mina svagheter, men svagheterna är de ända jag focuserar på nu. Jag känner att mina vänner tycker om mig oförtjänt mycket och jag sakar bara av mig komplimangerna jag får. Sådan vill jag inte vara, jag vill vara balanserad mogen och kunna vara stark.
Fast, jag inser nu att jag inte kan bli allt dedär på en gång och de finns alltid en liten röst i min skalle som säger att de aldrig kommer gå, att jag aldrig kommer bli den jag vill vara att jag hela livet ska gå omkring och leva på bidrag och bli tjock och ha 40katter och skälla på små barn.
Jag tror de finns ett botemedel för den rösten och de kallas för Vänner. De är ju de som får en att orka och dom säger till en saker som man måste få höra. Jag kan ju härmed utan tvekan säga att jag har dom mest underbaraste vännerna på hela denna jorden, hade inte velat byta ut en ända utav dom!
När jag flyttade till Norge så gjorde jag de ganska tvärt och utan någon egentlig förklaring. Jag trodde jag skulle tappa hälften av dom, men jag inser just nu vilka som verkligen bryr sig om mig, och de är folk jag aldrig trodde brydde sig! Ibland får jag bara ett litet SMS av någon där de står att jag är saknad och då måste de ju betyda att jag är betydelsefull.
Jag stod på affären då jag fick ett sms, och jag höll på riktigt att börja gråta. Hur kan jag förtjäna alla? Jag menar, jag stack bara och lämnade dom utan att ens höra av mig. Märkligt. Men de kanske är just därför de är vänner, dom är där i vått och tort. Anledningen till att jag flyttade var ju för att jag var sjuk, men de kunde ju inte dom veta. Dom hade kunnat tänka så här att jag bara bryr mig om mig själv och skiter i dom. Men dom tror på mig och vet hur jag egentligen är och ser ifall de är något som är galet, dom dömmer absolut inte.
Snart åker jag till Luleå och jag längtar. Jag har näringsbrist på mina vänner så de ska bli skönt att få en dos av dom ♥
Kram alla underbara!
