Torsdag
Ingen anar hur mycket jag längtar tills jag får åka till Luleå, de känns bara så overkligt. De känns inte så nära att de är på måndag jag ska få åka iväg hem. Jag kommer inte vilja dra tillbaka hit. Missförstå mig inte, jag älskar mina vänner här men jag behöver komma bort, slappa av.
Imorgon ska jag på frammöte och sedan ska vi ha kretsis på middag och de blir trevligt, sen kommer min morbror med fru och de kommer bli supermysigt! Sedan kommer nog helgen gå väldigt fort hoppas jag.
Jag har iallafall en gnagande oro, jag har en magkänsla att något jobbigt kommer hända snart. Jag vet inte vad eller ifall jag är paranoid men jag är helt på min vakt hela tiden. Kan ha med min ångest att göra, jag vet inte... eller så är jag bara barnslig. Jag är livrädd för att sätta mig ner och lugna ner mig, jag måste alltid planera och ha något att göra, så jag slipper vara ensamen med mina tankar.
Jag har börjat analysera de minsta lilla och jag kan inte sitta stilla i bilen. Jag kollar in alla bilar och jag har stenkoll på vem som konverserar med vem. Jag står och pratar med någon men har 100% focus på alla andra. Jag känner också att mina andetag som "hackar". När jag andas ut är de inte såhär: aaaaaaahhh.. utan de blir mer: ahhaahhaaah aaaaahh. Om någon ens fattar.
Jag försöker verkligen vara utan medicin så länge de går för jag känner att de är skönt att inte vara beroende av något läkemedel men de kanske börjar bli dags. Men först vill jag pröva att komma här ifrån och se om jag mår bättre och kan lugna ner mig.
Nog om detta! Ska försöka vara positiv och jag ser verkligen ljuset "måndag". Nu ska jag försöka få i mig lite sömn men ibland är jag rädd för att somna. Men de är något jag måste komma över, oftast blir de bra, jag är bara nojig.
Ha de bra alla fina ♥
